Som hemma fast annorlunda

Under min flygresa från Madrid till Miami så satt jag bredvid Maria Garcia, en mycket trevlig Miamibo som varit på semester i Spanien i 10 dagar. Född i Kuba, inflyttad som 10-åring på 60-talet, hade Maria ganska mycket att berätta om och efter att de senaste 24 timmarna varit en ganska tråkig, inåtvänd svensk så tänkte jag att det nu var dags att dra på sig den sociala kostymen och visa för mig själv att jag klarar mig bra i det mer socialt lagda, högst spansktinfluerande Miami.

Ett extremt lugn fanns under flygresan, trots att det nu verkligen snart skulle hända! Jag klarade av situationen, som i och för sig inte var någon speciellt svår situation, så bra att jag fick hennes telefonnummer, både hem, som man kan ringa efter 16.30 då hon slutat jobba, till arbetet, som man kan ringa innan 16.30 samt mobilnummer, som man kan ringa när som helst, ifall jag behövde hjälp med något. Hon erbjöd även att skjutsa mig runt i stan och köra mig till hotell etcera, men jag tackade nej artigt eftersom jag skulle möta Maria från Royal Caribbean Cruises på flygplatsen.

Naturligtvis var jag nyfiken på hur dagen skulle se ut samt hur mitt jobb skulle vara, men i övrigt var jag väldigt lugn. Nästan för lugn? Borde jag kanske hetsa upp mig lite mer? Är det verkligen normalt att inte vara nervös när man för första gången flyttar hemifrån och ska börja jobba, och dessutom göra båda två utomlands? När jag kom fram och gått igenom alla säkerhetskontroller och hämtat mitt bagage hittade jag snabbt Maria och hennes goda vän, som jag naturligtvis redan har glömt av namnet på (det får jag jobba på att bli bättre på att komma ihåg!) och som var här och hälsade på från Sverige, så snackade vi lite granna, väldigt avslappnat och på svenska. Jag blev körd till en lägenhet som Maria fixat åt mig som jag kunde bo i gratis de två första veckorna. Under bilresan så pratade vi som om vi var tre personer som träffats på en festival ungefär. Lite kort om vad de var för personer, hur festivalen, Miami, var, hur schemat för de första konserterna, jobbet, skulle vara i början och så vidare.

Sammanfattningsvis kan man säga att allt artade sig bra och lägenheten var väldigt trevlig. Utsikt över Miamia är väl inte heller att klaga på, känns väl lite overkligt kanske men annars väldigt bra. Inga problem hittills mer än att jag inte verkar få in någon abonnent med mitt nya kontaktkort som Matti, en annan intern som skulle plocka upp mig imorgon, skulle ringa på. Aja, det kan inte hända så mycket, dom vet ju vart jag finns.

Lugnet regerar än en gång helt enkelt!