Godis!
När man känner sig allmänt deppad och nere så finns det ett ställe som alltid piggar upp om man befinner sig i den floridanska solen, the Drivers License Office! Dit kan man åka dagtid och stå i kö, eller boka en tid eller två via internet och slippa vänta. När det var dags för mig att bege mig dit och i princip göra den sista grejjen för att kunna börja leva ordentligt i detta bilberoende land, så tyckte jag det var bäst att boka två tider.
Har man bokat tid så slipper man, inte helt oväntat, stå i kö. I Miami vill definitivt inte stå i kö i onödan. Om ni någonsin besökt ett latino-land så vet ni direkt vad jag menar. Latinos har ryktet om sig att generellt vara väldigt slappa när det kommer till arbete, och detta är nog inte helt obefogade fördomar. Folket som uppfann siestan vill inte pajja sitt varumärke i Miami heller, vilket tyvärr gör begreppet "Miami-tempo" välkänt i Florida.
Efter tjugo långa minuter och en del, men inte särskillt mycket, pappersarbete av min handläggare så får jag till slut göra teoritestet. Precis som hemma så finns det ett teoritest vilket görs på en dator. Vad som skiljer är att testet är uppdelat i två delar á 20 frågor vardera. Gränsen på testen är 5 fel, vilket gör en glad när man står framför datorn, men mindre glad när man kör runt på gatorna i amerikas mest olycksdrabbade stad. Vad som inte direkt gör saken bättre är att om man som mig, till exempel misslyckas med ett av testen, så frågar ens handläggare vänligt om man inte ska ta och försöka en gång till. Och naturligtvis så gör man detta, när det bara finns fyra alternativ att välja mellan så borde man ju kunna lösa frågor på nivån "Du kommer fram till en stopskylt, vad gör du? A. Saktar ner och rullar sakta ut i korsningen B. Stannar helt vid det vita sträcket vid stopskylten och kör sedan när det inte finns någon att väja för C. Gasar på ordentligt för att snabbt komma igenom korsningen D. Gasar på och hänger sig på tutan" (man kan ju undra hur jag kunde misslyckas med ett av testen...).
Som om det inte var nog, så om man misslyckas med en fråga så får man direkt reda på vad det korrekta svaret var, och man kan dessutom gå igenom alla fel efteråt. Detta är något av det mest värda man kan göra då chansen att frågorna kommer igen är extremt stor. I mitt fall kom alla de frågor som jag misslyckades på första gången igen, inklusive två till frågor som jag klarade. Med tanke på att jag bara svarade på 15 frågor första gången, så kom alltså hälften igen, och utifrån att man inte har guldfiskminne så behövde jag bara svara rätt på 8 frågor andra försöket, 8 av 13.
När man sedan klarat testerna och väntat i ytterligare i 20 minuter på 2 minuters pappersarbete så är det dags för uppkörningen! Darra mina vänner, för här väntar en bister indier med turban på skallen, och det är inte vilken indier som helst, utan en kanadensisk indier! Medan man lugnt och fint satte sig i bilen som man själv måste medta, i mitt fall en god väns bil som jag aldrig tidigare kört, så går han ett varv runt bilen medan han ger instruktioner i stil med "sätt på vänster blinkers". Han vill ju trots allt inte sätta sig i en bil som inte fungerar, man ska ju trots allt köra runt på en parkeringsplats! Efter cirka 5 minuters tittande så har man klarat en tredjedel av uppkörningen! Bra jobbat!
Phew! Nu börjar det verkligen bli svettigt (det är ju trots allt väldigt varmt i Miami...) och nu ber han mig köra in på parkeringsplatsen! Lite ostabil på kopplingen som man alltid är första gången man kör en bil, så rullar jag till slut in på parkeringsplatsen som säkerligen mätar 15 gånger 30 meter. Den bistre indiern lyckas dock hinna med att testa både parkering, höger och vänstersväng (se upp för vänstersvängen, den är extremt lurig, speciellt när du är mitt på en parkeringsplats!), backning och hård inbromsning på de 10 minuter som vi kör runt där bak. Jag lyckades aldrig växla upp till en högre växel än tvåan, och det var mest för att det inte skulle vara så hackigt. Jag hade lätt kunnat klarat testet på ettan, på 30 meter så hinns inte så mycket gas med helt enkelt.
Gratulerar! Du är nu en lycklig ägare av ditt alldeles egna körkort. 40 kronor fattigare för teoritestet samt 200 kronor fattigare för uppkörningen. Överkomligt? Alla som känner mig väl vet antagligen vad den generelle kompisen, våghalsig som rädd, tycker om min bilkörning hemma i Sverige och jag var antagligen bland de personer som var längst ifrån att kugga den dagen. Inte konstigt att den goda kanadensaren muttra något om att "Vi ger ut körkort som godis i det här landet"
Har man bokat tid så slipper man, inte helt oväntat, stå i kö. I Miami vill definitivt inte stå i kö i onödan. Om ni någonsin besökt ett latino-land så vet ni direkt vad jag menar. Latinos har ryktet om sig att generellt vara väldigt slappa när det kommer till arbete, och detta är nog inte helt obefogade fördomar. Folket som uppfann siestan vill inte pajja sitt varumärke i Miami heller, vilket tyvärr gör begreppet "Miami-tempo" välkänt i Florida.
Efter tjugo långa minuter och en del, men inte särskillt mycket, pappersarbete av min handläggare så får jag till slut göra teoritestet. Precis som hemma så finns det ett teoritest vilket görs på en dator. Vad som skiljer är att testet är uppdelat i två delar á 20 frågor vardera. Gränsen på testen är 5 fel, vilket gör en glad när man står framför datorn, men mindre glad när man kör runt på gatorna i amerikas mest olycksdrabbade stad. Vad som inte direkt gör saken bättre är att om man som mig, till exempel misslyckas med ett av testen, så frågar ens handläggare vänligt om man inte ska ta och försöka en gång till. Och naturligtvis så gör man detta, när det bara finns fyra alternativ att välja mellan så borde man ju kunna lösa frågor på nivån "Du kommer fram till en stopskylt, vad gör du? A. Saktar ner och rullar sakta ut i korsningen B. Stannar helt vid det vita sträcket vid stopskylten och kör sedan när det inte finns någon att väja för C. Gasar på ordentligt för att snabbt komma igenom korsningen D. Gasar på och hänger sig på tutan" (man kan ju undra hur jag kunde misslyckas med ett av testen...).
Som om det inte var nog, så om man misslyckas med en fråga så får man direkt reda på vad det korrekta svaret var, och man kan dessutom gå igenom alla fel efteråt. Detta är något av det mest värda man kan göra då chansen att frågorna kommer igen är extremt stor. I mitt fall kom alla de frågor som jag misslyckades på första gången igen, inklusive två till frågor som jag klarade. Med tanke på att jag bara svarade på 15 frågor första gången, så kom alltså hälften igen, och utifrån att man inte har guldfiskminne så behövde jag bara svara rätt på 8 frågor andra försöket, 8 av 13.
När man sedan klarat testerna och väntat i ytterligare i 20 minuter på 2 minuters pappersarbete så är det dags för uppkörningen! Darra mina vänner, för här väntar en bister indier med turban på skallen, och det är inte vilken indier som helst, utan en kanadensisk indier! Medan man lugnt och fint satte sig i bilen som man själv måste medta, i mitt fall en god väns bil som jag aldrig tidigare kört, så går han ett varv runt bilen medan han ger instruktioner i stil med "sätt på vänster blinkers". Han vill ju trots allt inte sätta sig i en bil som inte fungerar, man ska ju trots allt köra runt på en parkeringsplats! Efter cirka 5 minuters tittande så har man klarat en tredjedel av uppkörningen! Bra jobbat!
Phew! Nu börjar det verkligen bli svettigt (det är ju trots allt väldigt varmt i Miami...) och nu ber han mig köra in på parkeringsplatsen! Lite ostabil på kopplingen som man alltid är första gången man kör en bil, så rullar jag till slut in på parkeringsplatsen som säkerligen mätar 15 gånger 30 meter. Den bistre indiern lyckas dock hinna med att testa både parkering, höger och vänstersväng (se upp för vänstersvängen, den är extremt lurig, speciellt när du är mitt på en parkeringsplats!), backning och hård inbromsning på de 10 minuter som vi kör runt där bak. Jag lyckades aldrig växla upp till en högre växel än tvåan, och det var mest för att det inte skulle vara så hackigt. Jag hade lätt kunnat klarat testet på ettan, på 30 meter så hinns inte så mycket gas med helt enkelt.
Gratulerar! Du är nu en lycklig ägare av ditt alldeles egna körkort. 40 kronor fattigare för teoritestet samt 200 kronor fattigare för uppkörningen. Överkomligt? Alla som känner mig väl vet antagligen vad den generelle kompisen, våghalsig som rädd, tycker om min bilkörning hemma i Sverige och jag var antagligen bland de personer som var längst ifrån att kugga den dagen. Inte konstigt att den goda kanadensaren muttra något om att "Vi ger ut körkort som godis i det här landet"
Kommentarer
Trackback
