Bilder
Som efterfrågat så har jag rotat rätt på lite bilder som jag tagit under mina hittills 2 månader! Sjukt vad tiden går fort!
Miami by night
American Standard - Borde inte alla frysar ha en ismaskin? Underbar att använda när man kommer hem efter jobbet svettig och seg från Miamivärmen!
Mitt nya hem - Här tillbringar jag 99% av tiden när jag är hemma. Och vem kan klandra mig? Säng stor nog för en drottning med mjuka tillhörande kuddar samt dator med internet... ;) Kombinerad sovplats, matplats, tv-tittar-plats, musiklyssnarplats, kommunikationsplats och arbetsplats!
Sopkvast av oanad kvalité - Notera hur kvasten står rakt upp utan att luta sig mot väggen!
Damm i vrede - Hur mycket damm kan man samla på sig i en etta på två veckor?
ULTRA - Det finns bara en fest värd namnet!
Stadsfest! - I tältet till höger tillbringade jag alldeles för mycket tid ;)
Folkhav - Inte kan man tro att scenen var runt 30 meter hög från den här bilden och att det var knökat med folk hela vägen fram? Mycke folk ville se den gode David Guetta, det är säkert det!
Tïesto - Det finns bara en!
Snuten - Om man vill syssla med olagliga saker i USA så får man se till att gömma sig väl. Snuten är överallt och ser allt!
Bland svampar och troll - Även dagtid är det knökat när diverse svampar dyker upp! Ni kan ju gissa vilka som uppträdde här...
Ledtråd: Ett gott tecken på galenheten hos dessas fans syns nere i högra hörnet!
Cool kille - Helt misslyckad bild, försökte ta kort på kryssningsfartyget som knappt syns i bakgrunden eftersom jag är en av dom som ser till att dom lugnt kan kryssa till Bahamas fram och tillbaka två gånger varje vecka. Dock var killen på bilden nere till höger så cool att jag inte kunde låta bli ladda upp den :D
#1 - Aaaarmin vaaan Buuuuureeeeeen!
Go gubbe - Ännu en mindre lyckad bild men med flitigt deltagande av en mycket underhållande snubbe! (Nederkanten i mitten)
:DD - Så här nöjd vad jag hela festivalen!
Scenexplosion? - Och dags att gå hem.
Miami by night
American Standard - Borde inte alla frysar ha en ismaskin? Underbar att använda när man kommer hem efter jobbet svettig och seg från Miamivärmen!
Mitt nya hem - Här tillbringar jag 99% av tiden när jag är hemma. Och vem kan klandra mig? Säng stor nog för en drottning med mjuka tillhörande kuddar samt dator med internet... ;) Kombinerad sovplats, matplats, tv-tittar-plats, musiklyssnarplats, kommunikationsplats och arbetsplats!
Sopkvast av oanad kvalité - Notera hur kvasten står rakt upp utan att luta sig mot väggen!
Damm i vrede - Hur mycket damm kan man samla på sig i en etta på två veckor?
ULTRA - Det finns bara en fest värd namnet!
Stadsfest! - I tältet till höger tillbringade jag alldeles för mycket tid ;)
Folkhav - Inte kan man tro att scenen var runt 30 meter hög från den här bilden och att det var knökat med folk hela vägen fram? Mycke folk ville se den gode David Guetta, det är säkert det!
Tïesto - Det finns bara en!
Snuten - Om man vill syssla med olagliga saker i USA så får man se till att gömma sig väl. Snuten är överallt och ser allt!
Bland svampar och troll - Även dagtid är det knökat när diverse svampar dyker upp! Ni kan ju gissa vilka som uppträdde här...
Ledtråd: Ett gott tecken på galenheten hos dessas fans syns nere i högra hörnet!
Cool kille - Helt misslyckad bild, försökte ta kort på kryssningsfartyget som knappt syns i bakgrunden eftersom jag är en av dom som ser till att dom lugnt kan kryssa till Bahamas fram och tillbaka två gånger varje vecka. Dock var killen på bilden nere till höger så cool att jag inte kunde låta bli ladda upp den :D
#1 - Aaaarmin vaaan Buuuuureeeeeen!
Go gubbe - Ännu en mindre lyckad bild men med flitigt deltagande av en mycket underhållande snubbe! (Nederkanten i mitten)
:DD - Så här nöjd vad jag hela festivalen!
Scenexplosion? - Och dags att gå hem.
Vad som inte går att göra i Miami är inte värt att göra!
Handboll är en sport som utövas av ett ganska ringa antal människor på den här planeten. Sporten utövas framförallt i Europa, och kallas även Europeisk Handball på engelska. Även i Europa har sporten blandad framgång, ytterst få spelar handboll i till exempel länder som England och Finnland. I USA finns det 7 lag med cirka 10-15 personer i varje.
I Miami är det framförallt fyra sporter som regerar. Först och främst har vi basket, där Miami har ett av de absolut bästa lagen. Därefter har vi ishockey, där Miami förnärvarande ligger på sträcket för slutspel och naturligtvis de i USA extremt små sporterna baseball och sist, men definitivt inte minst, amerikansk fotboll. Basketlaget har naturligtvis sin stora fina arena mitt i stan, gladligen sponsrad av American Airlines (Arena), som fylls titt som tätt och korkar igen stans fina 5-filiga vägar till bredden.
Frankrike är ett, speciellt på senare tid, oerhört framgångsrikt handbollsland. Regerande världsmästarna har huserat i toppen i flera år och franska klubblag slår titt som tätt ut våra svenska tappra soldater från alla de internationella turneringarna. Dessutom är landet ett av få land som har en proffesionell liga.
Vad man inte förväntar sig en fredag efter jobbet, på väg hem i värmen, är att man tar sig en sväng in och kollar läget på den där arenan som så många besöker hela tiden, och får se de fyra bästa franska klubblagen göra upp om titeln för säsongen 2008/2009. Jag tvivlar på att det funnits så fina sittplatser på någon klubbmatch i den franska ligan på de senaste tjugo åren. Nog allt fick man trängas med ungefär 200 andra tappra fransmän, framförallt släktningar till spelarna, men ett som är säkert var att det inte spelade någon roll om man köpte den dyrare biljetten eller inte. När man gladligen får order om att inte bry sig om sin biljett, utan sätta sig var man ville, så var det inga större problem att finna njutning av den högkvalitativa handbollen.
Själv valde jag att sätta mig på femte raden, så gott som i mitten, med benen skönt utsträckta på den tomma stolen, och raden, nedanför. Det var en härlig njutning med antagligen fler kameror och funktionärer än publik, och troligtvis var jag en av extremt få Miamibor.
En tråkig sidnot är dock att personerna i kassan hade så dålig koll på läget när jag köpte biljetter att jag missade finalen (som enligt kassan var bronsmatchen) och istället fick se en Allstar-match med toppskiktet från franska ligan. Men vem bryr sig om ett par lattjande stela handbollspelare? Och trots allt så fick jag ju se en oerhört rafflande semi-final!
PS. Lycka till Mac i ditt svenska kära slutspel, om inte annat kanske jag får sig dig snart i Miami!
I Miami är det framförallt fyra sporter som regerar. Först och främst har vi basket, där Miami har ett av de absolut bästa lagen. Därefter har vi ishockey, där Miami förnärvarande ligger på sträcket för slutspel och naturligtvis de i USA extremt små sporterna baseball och sist, men definitivt inte minst, amerikansk fotboll. Basketlaget har naturligtvis sin stora fina arena mitt i stan, gladligen sponsrad av American Airlines (Arena), som fylls titt som tätt och korkar igen stans fina 5-filiga vägar till bredden.
Frankrike är ett, speciellt på senare tid, oerhört framgångsrikt handbollsland. Regerande världsmästarna har huserat i toppen i flera år och franska klubblag slår titt som tätt ut våra svenska tappra soldater från alla de internationella turneringarna. Dessutom är landet ett av få land som har en proffesionell liga.
Vad man inte förväntar sig en fredag efter jobbet, på väg hem i värmen, är att man tar sig en sväng in och kollar läget på den där arenan som så många besöker hela tiden, och får se de fyra bästa franska klubblagen göra upp om titeln för säsongen 2008/2009. Jag tvivlar på att det funnits så fina sittplatser på någon klubbmatch i den franska ligan på de senaste tjugo åren. Nog allt fick man trängas med ungefär 200 andra tappra fransmän, framförallt släktningar till spelarna, men ett som är säkert var att det inte spelade någon roll om man köpte den dyrare biljetten eller inte. När man gladligen får order om att inte bry sig om sin biljett, utan sätta sig var man ville, så var det inga större problem att finna njutning av den högkvalitativa handbollen.
Själv valde jag att sätta mig på femte raden, så gott som i mitten, med benen skönt utsträckta på den tomma stolen, och raden, nedanför. Det var en härlig njutning med antagligen fler kameror och funktionärer än publik, och troligtvis var jag en av extremt få Miamibor.
En tråkig sidnot är dock att personerna i kassan hade så dålig koll på läget när jag köpte biljetter att jag missade finalen (som enligt kassan var bronsmatchen) och istället fick se en Allstar-match med toppskiktet från franska ligan. Men vem bryr sig om ett par lattjande stela handbollspelare? Och trots allt så fick jag ju se en oerhört rafflande semi-final!
PS. Lycka till Mac i ditt svenska kära slutspel, om inte annat kanske jag får sig dig snart i Miami!
Godis!
När man känner sig allmänt deppad och nere så finns det ett ställe som alltid piggar upp om man befinner sig i den floridanska solen, the Drivers License Office! Dit kan man åka dagtid och stå i kö, eller boka en tid eller två via internet och slippa vänta. När det var dags för mig att bege mig dit och i princip göra den sista grejjen för att kunna börja leva ordentligt i detta bilberoende land, så tyckte jag det var bäst att boka två tider.
Har man bokat tid så slipper man, inte helt oväntat, stå i kö. I Miami vill definitivt inte stå i kö i onödan. Om ni någonsin besökt ett latino-land så vet ni direkt vad jag menar. Latinos har ryktet om sig att generellt vara väldigt slappa när det kommer till arbete, och detta är nog inte helt obefogade fördomar. Folket som uppfann siestan vill inte pajja sitt varumärke i Miami heller, vilket tyvärr gör begreppet "Miami-tempo" välkänt i Florida.
Efter tjugo långa minuter och en del, men inte särskillt mycket, pappersarbete av min handläggare så får jag till slut göra teoritestet. Precis som hemma så finns det ett teoritest vilket görs på en dator. Vad som skiljer är att testet är uppdelat i två delar á 20 frågor vardera. Gränsen på testen är 5 fel, vilket gör en glad när man står framför datorn, men mindre glad när man kör runt på gatorna i amerikas mest olycksdrabbade stad. Vad som inte direkt gör saken bättre är att om man som mig, till exempel misslyckas med ett av testen, så frågar ens handläggare vänligt om man inte ska ta och försöka en gång till. Och naturligtvis så gör man detta, när det bara finns fyra alternativ att välja mellan så borde man ju kunna lösa frågor på nivån "Du kommer fram till en stopskylt, vad gör du? A. Saktar ner och rullar sakta ut i korsningen B. Stannar helt vid det vita sträcket vid stopskylten och kör sedan när det inte finns någon att väja för C. Gasar på ordentligt för att snabbt komma igenom korsningen D. Gasar på och hänger sig på tutan" (man kan ju undra hur jag kunde misslyckas med ett av testen...).
Som om det inte var nog, så om man misslyckas med en fråga så får man direkt reda på vad det korrekta svaret var, och man kan dessutom gå igenom alla fel efteråt. Detta är något av det mest värda man kan göra då chansen att frågorna kommer igen är extremt stor. I mitt fall kom alla de frågor som jag misslyckades på första gången igen, inklusive två till frågor som jag klarade. Med tanke på att jag bara svarade på 15 frågor första gången, så kom alltså hälften igen, och utifrån att man inte har guldfiskminne så behövde jag bara svara rätt på 8 frågor andra försöket, 8 av 13.
När man sedan klarat testerna och väntat i ytterligare i 20 minuter på 2 minuters pappersarbete så är det dags för uppkörningen! Darra mina vänner, för här väntar en bister indier med turban på skallen, och det är inte vilken indier som helst, utan en kanadensisk indier! Medan man lugnt och fint satte sig i bilen som man själv måste medta, i mitt fall en god väns bil som jag aldrig tidigare kört, så går han ett varv runt bilen medan han ger instruktioner i stil med "sätt på vänster blinkers". Han vill ju trots allt inte sätta sig i en bil som inte fungerar, man ska ju trots allt köra runt på en parkeringsplats! Efter cirka 5 minuters tittande så har man klarat en tredjedel av uppkörningen! Bra jobbat!
Phew! Nu börjar det verkligen bli svettigt (det är ju trots allt väldigt varmt i Miami...) och nu ber han mig köra in på parkeringsplatsen! Lite ostabil på kopplingen som man alltid är första gången man kör en bil, så rullar jag till slut in på parkeringsplatsen som säkerligen mätar 15 gånger 30 meter. Den bistre indiern lyckas dock hinna med att testa både parkering, höger och vänstersväng (se upp för vänstersvängen, den är extremt lurig, speciellt när du är mitt på en parkeringsplats!), backning och hård inbromsning på de 10 minuter som vi kör runt där bak. Jag lyckades aldrig växla upp till en högre växel än tvåan, och det var mest för att det inte skulle vara så hackigt. Jag hade lätt kunnat klarat testet på ettan, på 30 meter så hinns inte så mycket gas med helt enkelt.
Gratulerar! Du är nu en lycklig ägare av ditt alldeles egna körkort. 40 kronor fattigare för teoritestet samt 200 kronor fattigare för uppkörningen. Överkomligt? Alla som känner mig väl vet antagligen vad den generelle kompisen, våghalsig som rädd, tycker om min bilkörning hemma i Sverige och jag var antagligen bland de personer som var längst ifrån att kugga den dagen. Inte konstigt att den goda kanadensaren muttra något om att "Vi ger ut körkort som godis i det här landet"
Har man bokat tid så slipper man, inte helt oväntat, stå i kö. I Miami vill definitivt inte stå i kö i onödan. Om ni någonsin besökt ett latino-land så vet ni direkt vad jag menar. Latinos har ryktet om sig att generellt vara väldigt slappa när det kommer till arbete, och detta är nog inte helt obefogade fördomar. Folket som uppfann siestan vill inte pajja sitt varumärke i Miami heller, vilket tyvärr gör begreppet "Miami-tempo" välkänt i Florida.
Efter tjugo långa minuter och en del, men inte särskillt mycket, pappersarbete av min handläggare så får jag till slut göra teoritestet. Precis som hemma så finns det ett teoritest vilket görs på en dator. Vad som skiljer är att testet är uppdelat i två delar á 20 frågor vardera. Gränsen på testen är 5 fel, vilket gör en glad när man står framför datorn, men mindre glad när man kör runt på gatorna i amerikas mest olycksdrabbade stad. Vad som inte direkt gör saken bättre är att om man som mig, till exempel misslyckas med ett av testen, så frågar ens handläggare vänligt om man inte ska ta och försöka en gång till. Och naturligtvis så gör man detta, när det bara finns fyra alternativ att välja mellan så borde man ju kunna lösa frågor på nivån "Du kommer fram till en stopskylt, vad gör du? A. Saktar ner och rullar sakta ut i korsningen B. Stannar helt vid det vita sträcket vid stopskylten och kör sedan när det inte finns någon att väja för C. Gasar på ordentligt för att snabbt komma igenom korsningen D. Gasar på och hänger sig på tutan" (man kan ju undra hur jag kunde misslyckas med ett av testen...).
Som om det inte var nog, så om man misslyckas med en fråga så får man direkt reda på vad det korrekta svaret var, och man kan dessutom gå igenom alla fel efteråt. Detta är något av det mest värda man kan göra då chansen att frågorna kommer igen är extremt stor. I mitt fall kom alla de frågor som jag misslyckades på första gången igen, inklusive två till frågor som jag klarade. Med tanke på att jag bara svarade på 15 frågor första gången, så kom alltså hälften igen, och utifrån att man inte har guldfiskminne så behövde jag bara svara rätt på 8 frågor andra försöket, 8 av 13.
När man sedan klarat testerna och väntat i ytterligare i 20 minuter på 2 minuters pappersarbete så är det dags för uppkörningen! Darra mina vänner, för här väntar en bister indier med turban på skallen, och det är inte vilken indier som helst, utan en kanadensisk indier! Medan man lugnt och fint satte sig i bilen som man själv måste medta, i mitt fall en god väns bil som jag aldrig tidigare kört, så går han ett varv runt bilen medan han ger instruktioner i stil med "sätt på vänster blinkers". Han vill ju trots allt inte sätta sig i en bil som inte fungerar, man ska ju trots allt köra runt på en parkeringsplats! Efter cirka 5 minuters tittande så har man klarat en tredjedel av uppkörningen! Bra jobbat!
Phew! Nu börjar det verkligen bli svettigt (det är ju trots allt väldigt varmt i Miami...) och nu ber han mig köra in på parkeringsplatsen! Lite ostabil på kopplingen som man alltid är första gången man kör en bil, så rullar jag till slut in på parkeringsplatsen som säkerligen mätar 15 gånger 30 meter. Den bistre indiern lyckas dock hinna med att testa både parkering, höger och vänstersväng (se upp för vänstersvängen, den är extremt lurig, speciellt när du är mitt på en parkeringsplats!), backning och hård inbromsning på de 10 minuter som vi kör runt där bak. Jag lyckades aldrig växla upp till en högre växel än tvåan, och det var mest för att det inte skulle vara så hackigt. Jag hade lätt kunnat klarat testet på ettan, på 30 meter så hinns inte så mycket gas med helt enkelt.
Gratulerar! Du är nu en lycklig ägare av ditt alldeles egna körkort. 40 kronor fattigare för teoritestet samt 200 kronor fattigare för uppkörningen. Överkomligt? Alla som känner mig väl vet antagligen vad den generelle kompisen, våghalsig som rädd, tycker om min bilkörning hemma i Sverige och jag var antagligen bland de personer som var längst ifrån att kugga den dagen. Inte konstigt att den goda kanadensaren muttra något om att "Vi ger ut körkort som godis i det här landet"
Ultra (Mega Super Duper) Music Festival
I clubmusikens mecka, London (tro't eller ej så är antagligen London störst på clubmusik förutom Ibiza), så finns en tidning vid namn DJ Magazine, eller kort och gott DJ Mag. Tidningen är ansedd att vara den största tidningen inom DJande och har varje år en omröstning där de 100 bästa DJarna presenteras. Det finns inga begränsningar på vilken genre, house, trance, electro, mjukare och hårdare, allt finns med på listan. Ur år 2008 års lista med strax över 350 000 röster hittar man följande på top 10:
#1. Armin van Buuren
#2. Tiësto
#3. Paul van Dyk
#4. Above & Beyond
#5. David Guetta
#6. Ferry Corsten
#7. Sasha
#8. Markus Schultz
#9. John Digweed
#10. Infected Mushroom
Om man vill få chansen att se dessa så går detta lättast att göra i Miami. Under 2 dagar kan du lyckas klämma in
7 av 10 och jag vet även att 2 till (#7 & #9) skulle kommit (dom var med på orginaluppställningen), samt, om du är i stan en dag tidigare så kan du även gå på den kvarvarandes (#6) releaseparty. Kort och gott, vill du se bra DJs så kom till Miami!
Det går till såhär:
Under början av veckan kommer alla världens bra (och mindre bra) DJs hit för att ha en 5 dagar lång konferens där allt från schratching till hur man skaffar sig pension som DJ diskuteras dagtid (ämnena är direkt tagna från deras program och INTE påhittade). Kvällstid är det klubbarna som gäller (för dom som inte har hållt till där dagtid också, vilket naturligtvis även det går väldigt bra).
I slutet av veckan så hålls den stora festivalen som under 8 timmar på Fredagen och 12 timmar på Lördagen, dagtid under stekande sol, erbjuder mer eller mindre 100 av de absolut bästa DJsarna för tillfället. Cirka 50 000 deltagare tränger ihop sig på en gräsplätt mitt i centrala Miami och dansar, chillar och lyssnar på sjukligt högljudd musik, dricker öl och vatten, knarkar piller, käkar grekisk kebab, röker både det ena och det andra, pissar i bajjamajjor samt blir övervakade av polis som övervakar genom små hyddor som ser ut att sitta på något som liknar en kranbil med uppfälld kran.
Därefter följer på Söndagen några tappra försök från diverse klubbar att förlänga festen men det blir svårt att lockas till en extra dag efter många krävande timmar.
För er som tycker det låter lockande kan jag varmt rekommendera att ta sig hit, det är långt ifrån gratis men o andra sidan så bespar man sig pengarna det kostar att söka upp var och en för sig på listan. När man åker hit skall man tänka på följande; komma hit i tid, ta med sig öronpropper, ta med sig solkräm, smörja in sig med sin solkräm, ha planerat ett schema för vart man ska gå så att man inte missar någon, ha på sig extremt lätta och bekväma kläder samt inte ha något annat för sig då det är helt enkelt inte värt det. Man kan helt enkelt fylla både morgon, dag, eftermiddag, kväll & natt (och om igen om man känner för d) mer än vad som krävs för att få den mest energifyllde på fall.
Och, glöm nu inte öronpropparna, jag har själv aldrig haft så mycket Tinnitus som jag hade efter fredagen vilket gjorde att lördagen inte blev riktigt lika fet som den kunde varit (man blir dessutom oerhört trött av Tinnitus). Ljudnivån är HÖG, ett bra exempel på detta är mitt problem med att lyckas fokusera på saker på marken. Trots att jag satt på en kulle cirka 500 meter bort så GICK DET INTE att fokusera på marken för att den vibrerade för mycket av basen. Ett annat bra exempel jag hört är att personer som bott där jag bor, cirka 4 km fågelvägen från festivalområdet, hade vibrerande fönster så att det var svårt att sova förra året...
... men det är väl dumt o klaga ;-)
PS. Cred's till the Swedish House Maffia som antagligen är mer kända utomlands än vad dom är hemma i Sverige, men trion Steve Angello, Axwell coh Sebastian Ingrosso är väl kanske lite mer bekanta. Deras show i det härliga marijuanastinkande partytältet i mitten var definitivt en av de bästa!
#1. Armin van Buuren
#2. Tiësto
#3. Paul van Dyk
#4. Above & Beyond
#5. David Guetta
#6. Ferry Corsten
#7. Sasha
#8. Markus Schultz
#9. John Digweed
#10. Infected Mushroom
Om man vill få chansen att se dessa så går detta lättast att göra i Miami. Under 2 dagar kan du lyckas klämma in
7 av 10 och jag vet även att 2 till (#7 & #9) skulle kommit (dom var med på orginaluppställningen), samt, om du är i stan en dag tidigare så kan du även gå på den kvarvarandes (#6) releaseparty. Kort och gott, vill du se bra DJs så kom till Miami!
Det går till såhär:
Under början av veckan kommer alla världens bra (och mindre bra) DJs hit för att ha en 5 dagar lång konferens där allt från schratching till hur man skaffar sig pension som DJ diskuteras dagtid (ämnena är direkt tagna från deras program och INTE påhittade). Kvällstid är det klubbarna som gäller (för dom som inte har hållt till där dagtid också, vilket naturligtvis även det går väldigt bra).
I slutet av veckan så hålls den stora festivalen som under 8 timmar på Fredagen och 12 timmar på Lördagen, dagtid under stekande sol, erbjuder mer eller mindre 100 av de absolut bästa DJsarna för tillfället. Cirka 50 000 deltagare tränger ihop sig på en gräsplätt mitt i centrala Miami och dansar, chillar och lyssnar på sjukligt högljudd musik, dricker öl och vatten, knarkar piller, käkar grekisk kebab, röker både det ena och det andra, pissar i bajjamajjor samt blir övervakade av polis som övervakar genom små hyddor som ser ut att sitta på något som liknar en kranbil med uppfälld kran.
Därefter följer på Söndagen några tappra försök från diverse klubbar att förlänga festen men det blir svårt att lockas till en extra dag efter många krävande timmar.
För er som tycker det låter lockande kan jag varmt rekommendera att ta sig hit, det är långt ifrån gratis men o andra sidan så bespar man sig pengarna det kostar att söka upp var och en för sig på listan. När man åker hit skall man tänka på följande; komma hit i tid, ta med sig öronpropper, ta med sig solkräm, smörja in sig med sin solkräm, ha planerat ett schema för vart man ska gå så att man inte missar någon, ha på sig extremt lätta och bekväma kläder samt inte ha något annat för sig då det är helt enkelt inte värt det. Man kan helt enkelt fylla både morgon, dag, eftermiddag, kväll & natt (och om igen om man känner för d) mer än vad som krävs för att få den mest energifyllde på fall.
Och, glöm nu inte öronpropparna, jag har själv aldrig haft så mycket Tinnitus som jag hade efter fredagen vilket gjorde att lördagen inte blev riktigt lika fet som den kunde varit (man blir dessutom oerhört trött av Tinnitus). Ljudnivån är HÖG, ett bra exempel på detta är mitt problem med att lyckas fokusera på saker på marken. Trots att jag satt på en kulle cirka 500 meter bort så GICK DET INTE att fokusera på marken för att den vibrerade för mycket av basen. Ett annat bra exempel jag hört är att personer som bott där jag bor, cirka 4 km fågelvägen från festivalområdet, hade vibrerande fönster så att det var svårt att sova förra året...
... men det är väl dumt o klaga ;-)
PS. Cred's till the Swedish House Maffia som antagligen är mer kända utomlands än vad dom är hemma i Sverige, men trion Steve Angello, Axwell coh Sebastian Ingrosso är väl kanske lite mer bekanta. Deras show i det härliga marijuanastinkande partytältet i mitten var definitivt en av de bästa!
