Ultra (Mega Super Duper) Music Festival

I clubmusikens mecka, London (tro't eller ej så är antagligen London störst på clubmusik förutom Ibiza), så finns en tidning vid namn DJ Magazine, eller kort och gott DJ Mag. Tidningen är ansedd att vara den största tidningen inom DJande och har varje år en omröstning där de 100 bästa DJarna presenteras. Det finns inga begränsningar på vilken genre, house, trance, electro, mjukare och hårdare, allt finns med på listan. Ur år 2008 års lista med strax över 350 000 röster hittar man följande på top 10:

#1. Armin van Buuren
#2. Tiësto
#3. Paul van Dyk
#4. Above & Beyond
#5. David Guetta
#6. Ferry Corsten
#7. Sasha
#8. Markus Schultz
#9. John Digweed
#10. Infected Mushroom

Om man vill få chansen att se dessa så går detta lättast att göra i Miami. Under 2 dagar kan du lyckas klämma in
7 av 10 och jag vet även att 2 till (#7 & #9) skulle kommit (dom var med på orginaluppställningen), samt, om du är i stan en dag tidigare så kan du även gå på den kvarvarandes (#6) releaseparty. Kort och gott, vill du se bra DJs så kom till Miami!

Det går till såhär:

Under början av veckan kommer alla världens bra (och mindre bra) DJs hit för att ha en 5 dagar lång konferens där allt från schratching till hur man skaffar sig pension som DJ diskuteras dagtid (ämnena är direkt tagna från deras program och INTE påhittade). Kvällstid är det klubbarna som gäller (för dom som inte har hållt till där dagtid också, vilket naturligtvis även det går väldigt bra).

I slutet av veckan så hålls den stora festivalen som under 8 timmar på Fredagen och 12 timmar på Lördagen, dagtid under stekande sol, erbjuder mer eller mindre 100 av de absolut bästa DJsarna för tillfället. Cirka 50 000 deltagare tränger ihop sig på en gräsplätt mitt i centrala Miami och dansar, chillar och lyssnar på sjukligt högljudd musik, dricker öl och vatten, knarkar piller, käkar grekisk kebab, röker både det ena och det andra, pissar i bajjamajjor samt blir övervakade av polis som övervakar genom små hyddor som ser ut att sitta på något som liknar en kranbil med uppfälld kran.

Därefter följer på Söndagen några tappra försök från diverse klubbar att förlänga festen men det blir svårt att lockas till en extra dag efter många krävande timmar.

För er som tycker det låter lockande kan jag varmt rekommendera att ta sig hit, det är långt ifrån gratis men o andra sidan så bespar man sig pengarna det kostar att söka upp var och en för sig på listan. När man åker hit skall man tänka på följande; komma hit i tid, ta med sig öronpropper, ta med sig solkräm, smörja in sig med sin solkräm, ha planerat ett schema för vart man ska gå så att man inte missar någon, ha på sig extremt lätta och bekväma kläder samt inte ha något annat för sig då det är helt enkelt inte värt det. Man kan helt enkelt fylla både morgon, dag, eftermiddag, kväll & natt (och om igen om man känner för d) mer än vad som krävs för att få den mest energifyllde på fall.

Och, glöm nu inte öronpropparna, jag har själv aldrig haft så mycket Tinnitus som jag hade efter fredagen vilket gjorde att lördagen inte blev riktigt lika fet som den kunde varit (man blir dessutom oerhört trött av Tinnitus). Ljudnivån är HÖG, ett bra exempel på detta är mitt problem med att lyckas fokusera på saker på marken. Trots att jag satt på en kulle cirka 500 meter bort så GICK DET INTE att fokusera på marken för att den vibrerade för mycket av basen. Ett annat bra exempel jag hört är att personer som bott där jag bor, cirka 4 km fågelvägen från festivalområdet, hade vibrerande fönster så att det var svårt att sova förra året...

... men det är väl dumt o klaga ;-)

PS. Cred's till the Swedish House Maffia som antagligen är mer kända utomlands än vad dom är hemma i Sverige, men trion Steve Angello, Axwell coh Sebastian Ingrosso är väl kanske lite mer bekanta. Deras show i det härliga marijuanastinkande partytältet i mitten var definitivt en av de bästa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0