Som hemma fast annorlunda

En liten hyllning till Jaeger från Chalmers som så väl nötte in uttrycket i min skalle under en och annan sen timma med diverse projekt.

När man bor mitt i en myllrande storstad i USA i en skyskrapa på tjugofjärde våningen så går man naturligtvis ut och köper lite mat på restaurangen runt hörnet som man kan ta med sig hem. I mitt fall var denna restaurangen en liten liten thairestaurang med en stor fet, men ovanligt trevlig, svart ungkarl till "servitör" som hängde runt kassan och snackade med kunderna. Han ville alltid att jag skulle stanna och prata lite mer än vad jag egentligen orkade, även ifall jag tyckte att det var ett ypperligt tillfälle att träna min engelska lite granna. En dag så var en annan man där, relativt vältränad, utåtriktad samt oerhört social klädd i i väldigt vanliga kläder, dock lite tajtare än vad folk normalt i 45-årsåldern brukar ha på sig. Det var uppenbart att den svarte "servitören" var väl bekant med mannen och de hade en livlig diskussion kring något när jag kom in.

Ut ur det lilla köket kommer en thailändare, olik någon jag någonsin sett, och då har jag åtminstone tillbringat 3 veckor i mitt liv i Thailand, bland annat vandrandes på diverse horgator med många olika sorters folk... Thailändaren var generellt sett lång för att vara asiat och såg väldigt västerländsk ut. Håret var färgat i vad som troligtvis skulle vara silver, ett par snyggt tajta mörkare brallor och en oerhört passande skjorta som på något märkligt sätt lyckades vara stilren trots att den var full av krusiduller.

Många personer som utstrålar homosexualitet har många gånger varit ett spännande inslag i flertalet av de många serier och filmer som jag tittat på under åren. Karaktäristiskt för en sådan här person är den obligatoriska ledfria handviftningen, gärna med armbågarna tätt längs kroppen och händerna i nivå med kinderna, väldigt likt den klassiska "Oh my"-looken där båda händerna samtidigt slår lite lätt på respektive kind. Den onaturligt ljusa, gälla, lätt uppstressade rösten mal naturligtvis på om diverse ämnen. Gångstilen och hållningen är mer höftorienterad än vad den är för de flesta tjejer och hela personen lyser på något underligt sätt.

Kocken var denna personen som jag i princip inte trodde fanns i verkligheten utan var en överdrift av den homosexuella stereotypen som endast gjorde sig bra på TV.

Efter en kort men väldigt trevlig pratstund med de tre, kocken, hans vän samt den svarte "servitören" så kom ett yngre par in där mannen beställde det starkaste kocken kunde förmå att göra. Det var uppenbart att de brukade gå ditt ofta och de tre försökte varna mannen att det verkligen inte var någon bra idé det här. Femton minuter senare så gick jag därifrån för att det stack för mycket i näsan av all krydda som lyckades virvla sig ut från köket bakom disken.

Jag fick aldrig höra kocken säga "Come on, daaaa, do you really think that?!", men jag hade inte blivit förvånad.

De första två veckorna Innan spring break började, det lov då de flesta från Collage åker söderut för att festa, så lyckades jag även få några stycken "Hello Sexy!" när jag gick på gatan i South Beach, där jag numera bor, samt en hel radda med blickar från killpar sittandes på restaurangerna när jag gick förbi. Skönt och veta att man fortfarande har potential i alla fall...