När gud gråter så jublar folket!
I måndags var det exakt en månad sedan jag först kom hit. För att fira detta månadsjubileum så beslutade sig vädergudarna här för att för första gången ge oss Miamibor lite regn.
Som ny på en arbetsplats så har man som regel inte särskillt mycket att prata om med sina kollegor. Man har helt enkelt inte hunnit bygga upp en tillräckligt tät relation med någon så att man kan fråga kring deras privatliv samt heller inte hunnit komma in i jobbet så att man kan prata om den senaste händelsen. För att inte verka alldeles för blyg och svensk så försöker man prata om det som går att prata om och det är här alla klyschor kommer in. Vad gjorde du i helgen? Hur mår du? Har du några planer inför helgen? Hur går det med jobbet? Har du några planer för nästa helgen?
Okej, den sista var väl inte direkt trovärdig men man förbrukar snabbt alla ämnen som man kan lyckas komma på. Ett ämne som dock alltid är väldigt trevligt att prata om här i Miami och som alltid går hem är naturligtvis vädret. En väderkonversation går generellt till såhär:
- Vilket vackert väder vi har idag!
- Jo tack, ungefär som igår.
- Och som i förrgår!
- Fast dagen innan det så var det faktiskt lite molnigt!
- Jo, men bara på förmiddagen.
När det utlovas regn däremot så har alla genast något som intresserar och bryter mot det sedvanliga tråkiga mönstret. När det dessutom inte har regnat på fyra månader så får man höra, för en Göteborgare, många oväntade kommentarer. Vad sägs om att få höra att det kommer att regna imorgon under lunchen i en av de mest muntra tonerna under arbetsdagen? Eller vad sägs som att föra en diskussion med en kollega från grannavdelningen som man träffat på bussen kring hur bra det är att det nu äntligen kommer att regna. En sådan diskussion kan utan större problem sluta med att det vore en mindre (eller större) katastrof om det inte skulle regna. Vad sägs om att vattenreserven för vår kära delstat skulle ta slut vilket skulle innebära att allt kranvatten skulle vara ett minne blott? Eller vad sägs om att hela stan skulle brinna upp?
Under vår två dagar långa ockupation av regnmoln, som skvätte en dutt då och då, så lyckades jag inte höra en ända person som inte var annat än glad för att det äntligen kom lite regn. Personligen så fann jag många anledningar att kasta min gamla bittra inställning till mörka moln, eller vad sägs som att stan aldrig sett så ren och fräsch ut sedan jag kom hit? Min favoritanledning är förståss dock att sanden blir lite mer tätpackad vilket tillsammans med mindre sol gör det oerhört mycket mer behagligt att ta sig en springtur på stranden.
Kort och gott, när gud gråter så jublar folket i Miami!
Som ny på en arbetsplats så har man som regel inte särskillt mycket att prata om med sina kollegor. Man har helt enkelt inte hunnit bygga upp en tillräckligt tät relation med någon så att man kan fråga kring deras privatliv samt heller inte hunnit komma in i jobbet så att man kan prata om den senaste händelsen. För att inte verka alldeles för blyg och svensk så försöker man prata om det som går att prata om och det är här alla klyschor kommer in. Vad gjorde du i helgen? Hur mår du? Har du några planer inför helgen? Hur går det med jobbet? Har du några planer för nästa helgen?
Okej, den sista var väl inte direkt trovärdig men man förbrukar snabbt alla ämnen som man kan lyckas komma på. Ett ämne som dock alltid är väldigt trevligt att prata om här i Miami och som alltid går hem är naturligtvis vädret. En väderkonversation går generellt till såhär:
- Vilket vackert väder vi har idag!
- Jo tack, ungefär som igår.
- Och som i förrgår!
- Fast dagen innan det så var det faktiskt lite molnigt!
- Jo, men bara på förmiddagen.
När det utlovas regn däremot så har alla genast något som intresserar och bryter mot det sedvanliga tråkiga mönstret. När det dessutom inte har regnat på fyra månader så får man höra, för en Göteborgare, många oväntade kommentarer. Vad sägs om att få höra att det kommer att regna imorgon under lunchen i en av de mest muntra tonerna under arbetsdagen? Eller vad sägs som att föra en diskussion med en kollega från grannavdelningen som man träffat på bussen kring hur bra det är att det nu äntligen kommer att regna. En sådan diskussion kan utan större problem sluta med att det vore en mindre (eller större) katastrof om det inte skulle regna. Vad sägs om att vattenreserven för vår kära delstat skulle ta slut vilket skulle innebära att allt kranvatten skulle vara ett minne blott? Eller vad sägs om att hela stan skulle brinna upp?
Under vår två dagar långa ockupation av regnmoln, som skvätte en dutt då och då, så lyckades jag inte höra en ända person som inte var annat än glad för att det äntligen kom lite regn. Personligen så fann jag många anledningar att kasta min gamla bittra inställning till mörka moln, eller vad sägs som att stan aldrig sett så ren och fräsch ut sedan jag kom hit? Min favoritanledning är förståss dock att sanden blir lite mer tätpackad vilket tillsammans med mindre sol gör det oerhört mycket mer behagligt att ta sig en springtur på stranden.
Kort och gott, när gud gråter så jublar folket i Miami!
Kommentarer
Trackback
