Som hemma fast annorlunda

Som ett litet knarktips så kan jag rekommendera sjöfartsbusinessen starkt! Ute till havs finns inga lagar att följa och blir man ertappad så blir man i och för sig antagligen av med sitt jobb, men å andra sidan så blir man inte mer än hemskickad, ungefär som när man var på läger när man var liten!

Miami har ett starkt romantiserat rykte om att vara en riktig gangsta-stad. Genom åren har Miami varit ett tillhålle för diverse maffia och varit en central punkt för framförallt drogimport av den illegala sorten, vilket naturligtvis beror på det gynnsamma geografiska läget och den stora nordamerikansk marknaden. Några intressanta fakta om det hela är att USA är den största konsumenten av alla de största drogerna vi har här i världen, kokain, marijuana, heroin etcetera, inte konstigt att det i princip är omöjligt och vara droghund i landet, 90% av alla amerikanska sedlar har markanta spår av kokain. Den absolut största källan är söderifrån, framförallt centralamerika, med Mexico och länderna i Bahamas i spetsen, men även ett fåtal välbekanta länder i Sydamerika, däribland kola-Kolombia.

Detta gör naturligtvis Miami till en ypperlig plats för stora ligor att agera. Läget är i princip oslagbart då det är närmare till till exempel Kuba än vad det är till nästa stat. Under många år plågade detta Miami med den högsta andelen mord, speciellt av dom som var utförda av skjutvapen.

Naturligtvis är det mycket action kvar här i Miami, även ifall staden ur ett amerikanskt perspektiv numera är en av de mer stabila. Ena dagen hör man om en snubbe som blev jagad av polisen av någon mindre allvarlig förklaring, lyckades byta bil tre gånger och blev till slut skjuten mitt i bröstet utan större tvekan. Andra dagen hör man om någon snubbe som gått lös på en födelsedagsfest med en Kalaschnikov och lyckats med bragden att ta kål på nån och skadeskjuta en helt gäng. Allt detta bara ett par gator bort från min kära bostad.

Ett av de allra mest förvånande sakerna jag fick höra när jag först kom hit var att det fanns en massa områden där man inte skulle vistas. Detta är kanske inte så förvånande i sig, men lägg till att folk inte bara är rädda att gå på gatorna, utan även för att vara på genomresa med sin bil. En kollega blev till och med påtagligt förnärmad under en resa i ett av dessa områden, som jag frågot ifall jag kunde få skjuts till för att kunna hämta ut en biljett från en affär.

Jag bor i den stadsdel som enligt polisen är den där det sker mest brott. Och visst, marijuana, hasch, kokain, heroin och säkerligen de allra flesta tabletter du kan tänka på, är ju trots allt lättare och går smidigare att köpa än att hitta en okej elektronikaffär. En av mina grannar som en gång lånade min telefon kan definitivt fixa vad jag än vill ha. Men han är ingen person som man vill glömma och betala till, hans kniv blänkte fin senaste vi bekantade oss.

Hur kommer det sig då att jag har kunnat lämna bilen på gatan utan att låsa ena dörren 5 dagar utan att någon rör den? Hur kommer det sig då att jag inte blivid nedslagen än, trots både en och annan bilresa i områdena där man inte vill få soppatorsk (vilket jag naturligtvis lyckades med förra veckan). Jag som blänker en halvmil av min hudfärg och ett så lätt byte!

Njea, rädslan och fördomarna är stora bland den ynka tiondelen vita, icke latinos, som bor i staden. Antagligen även hos alla de andra likaså, för att inte tala om alla som inte bor här. Efter att ha fått se en bild av Miami genom CSI, några av de mest kända deckar-romanerna och flera mycket välkända gangsterfilmer så är det väl förståeligt förståss. Men kanske, kanske kan man faktiskt bo här i mer än några månader utan att bli rånad, våltagen och pistolmördad, fast det är väl ett önsketänkande förståss...