Som hemma fast annorlunda

Tro det eller ej så börjar min tid i Miami rinna ut. Efter cirka 36 veckor av konstant jobbande med undantaget för fyra lediga dagar, obetalda förståss, så ska jag snart ge mig iväg på slutetappen på det här äventyret. Även ifall det är lätt att fokusera på att jag har bott på en annan kontinent i helt annan miljö än den svenska, så åkte jag trots allt hit främst för att skaffa mig jobberfarenhet...

Att jobba på ett av de största företagen i världen kan vara väldigt lärorikt. För min egna del så har jag nog inte direkt lärt mig något på det sättet som jag kanske från början trodde att skulle gå till. Naturligtvis har jag lärt mig mycket genom erfarenheten. Till exempel så har det varit extremt insiktsfullt att sitta i mitt lilla bås åtta timmar om dagen i över ett halvår. Eller att se än en gång att vad man ofta förväntar sig borde vara ett väloljat maskineri på ett större företag som trots allt går välidgt bra oftast är så byråkratiskt att man dagligen känner sig allmänt uppgiven över problematiken med att verkligen genomföra något.

Den största källan till kunskap och erfarenhet kommer nog dock från de dagliga luncherna. Inte bara får man höra det senaste skvallret om vem som sover mest på mötena, har fått sparken nyligen, eller vad för klantiga påhitt folket ute på båtarna nu har för sig, men också ovärderliga livserfarenheter från människor som tillhör den "högutbildade", övre klassen med många år bakom sig ute till sjöss i en mycket speciell livsstil. Sjömän och kvinnor har definitivt en livssyn som skiljer sig från många andra. En av de mest inbankade rekommendationerna jag fått är att definitivt inte gifta sig, eller för den delen skaffa barn, för tidigt.

Det är få på jobbet som inte har skilt sig minst en gång. En av de flitigaste lunchdeltagarna har hunnit med fyra stycken och tänker aldrig mer gifta sig. En råbarkad motorälskande äldre dam propsar envist med att de senaste åren sedan hon skiljde sig har varit de bästa i hennes liv. En annan verkar mest uppgiven över att hans son har varit tillsammans med sin flickvän för länge och inte lever livet medan han fortfarande är i tjugoårsåldern, ett och ett halvt år som sonen missat som singel är tydligen på tok för mycket. Jag undrar vad han tycker att hans dotter, jämnårig med mig, borde ha för livsstil...

Det är lätt att glömma vilket liv sjömän levde för inte allt för länge sedan. De jobbade extremt hårt, ett fåtal män på trång yta utan kontakt över huvudtaget med omvärlden långa perioder. De mottogs som hjältar när de gick i hamn och hade flickor, eller för att vara lite ärligare, framförallt prostituerade, i driver vart de än kom. Något för dom som är intresserade av Brasiliens hamnhak borde till exempel hålla sig till en och samma flicka. Försöker du dig på en ny kvällen efter så får du räkna med en kamp på liv och död. Om det fanns en fru där hemma så hade den garanterat en älskare vid sidan av och ens barn hade antagligen bättre relation med denna än med en själv, om det nu verkligen var ens egna barn.

En av de kanske mest intressanta personerna som verkligen exemplifierar det gamla sjölivet är Kaptenen. Kaptenen har antagligen hunnit med tillräckligt många flickor för att ett hundratal av oss andra dödliga och har länge varit av den bestämda åsikten att gifta sig inte är någonting för honom. Barn är definitivt inte med i bilden. Vad som gör Kaptenen intressant är dock inte hur många damer han lyckats fälla under åren, jag tror han slutade räkna för väldigt länge sedan, utan vad jag och många andra tror är hans bittra dilemma för tillfället.

Kaptenen har naturligtvis sina år på nacken och har nu skaffat sig en flickvän som jag tror är den som han bestämt sig för. Det pratas mycket om att dom snart, av praktiska och framförallt invandrartekniska skäl, kommer att gifta sig. Men, Kaptenen hade högst troligtvis levt sitt gamla lösaktiga liv om han kunnat hela livet. Jag och många med mig tror till och med att han fortfarande gör det, och med vilken elegans han gör det! Problemet för Kaptenen är att han, i mitt tycke, är en mycket vis och erfaren man. Han börjar rädslas över att leva ensam och har därför nöjt sig med vad han kunnat hitta på äldre dar. Det tragiska är att det inte verkar som att han är bekväm med sin flickvän, vilket är konstigt med tanke på vilket urval han borde kunna (och fortfarande) lyckas med.

En annan kommentar av den kanske mest, utåt sett, svinige mannen i lunchkretsarna är från den glade holländaren, gift för andra gången och med inom kort ett par små småttingar där hemma. Holländaren visar verkligen vad Holland kan när det gäller prostitution och lösaktigt liv, det är nog mer flyt än något annat att han inte har dragit på sig någon kronisk och dödlig sjukdom vid det här laget. Hooters verkar vara ett av hans favoritställen och han gör det inte hemligt att han hade kunnat daska i princip alla yngre kvinnor som inte är överviktiga med amerikanska mått på röven både en och två gånger. Hollandaren medgav att det trots allt snack vid lunchbordet ändå är så att alla letar efter den "rätte".

Inte kunde man tro det från vår käre holländare, med sin oranga klocka och ansvar för nybyggnationen för våra två kommande tio miljardersbåtar...