Som hemma fast annorlunda

Min käre far fyller år idag och som prexsent i år fick han ett e-mail. E-mailet består framförallt av en historia från helgen som jag kopierat in nedan och som jag hoppas ska ge er mycket nöje! Om inte annat så kan jag locka med att bilden är tagen när jag har det där fula smilet är från ett fängelse här i Miami...





Som vanligt så finns det ingenting att ge mannen som (i alla fall så vitt jag vet) har allt han vill ha. Att jag dessutom befinner mig här på andra sidan planeten (nästan i alla fall) gör ju inte saken lättare...

Så istället får du höra en av de kanske mest oväntade historierna härifrån! Som mamma kanske nämnde efter att jag pratade med henne på Skype nu i helgen så fick jag ett oväntat telefonsamtal i lördags. Alla telefonsamtal är väl i och för sig mer eller mindre oväntade här eftersom min bekantskapskrets är ganska begränsad jämfört med i Göteborg, speciellt en lördagkväll klockan 12.

Goci, en snubbe som jag tränat handboll med de tre senaste veckorna, var det som ringde. Han bor på andra sidan South Beach och jag numera skjutsa honom hem eftersom det ändå är på vägen. Min macedonska vän hade stött på problem, kan man lugnt säga. Hans flickvän, ryss med libanesiskt namn (och du vet ju vad amerikanarna tycker om libanon eller mellanöstern generellt för den delen), hade åkt in i finkan. Finkan är inget ställe som man vill vara på här, så Goci hade tänkt betala borgen för henne. Dessutom behövde det gå fort, för då skulle det enligt hennes advokat vara större chans att det inte slutade illa. Problemet för Goci var naturligtvis att han inte hade dom pengarna tillgängligt. Hans polare som var med när han kom och snackade med mig utanför min dörr, hade redan tagit ut pengar för att täcka hans flickvän som också åkt in. Och eftersom det naturligtvis finns ett maxbelopp på hur mycket man får ta per dag så kunde han inte ta ut åt Goci. Efter mycket lång betänketid så sa jag till slut ja och erbjöd mig att låna Goci borgensumman, 500 dollar, efter att ha fått se papprena på att hon verkligen satt i fängelset samt att jag kunde hänga med när dom skulle åka och betala.

Så, hur skulle det nu med mina 500 dollar som jag lånat ut, kanske lite naivt, till en människa som jag totalt i mitt liv sett max 10 timmar av och som jag definitivt långt ifrån direkt kände...

Som du ser på bilden, som är tagen från igårkväll (Söndag kväll) så ser jag ganska glad ut. Bilden är tagen från ett av Miamis kvinnofängelser. Efter att Goci jobbat klart igår så ringde han mig och frågade ifall vi kunde åka och hälsa på hans flickvän, som han inte hade pratat med sen hon åkte in. Det var väl okej tänkte jag, naturligtvis behövde han snacka med henne för och höra exakt vad som hade hänt. Trots allt hade han bara fått ett samtal från hennes advokat som var iväg på resa till Ryssland som sa att hon ringt och sagt att hon var i fängelset. Vi åkte dit, till ett av dedär kvarteren i Miami som man inte ska gå ensam som svensk, stor och stark vit man ens på dagtid.

Fängelsena i USA är verkligen fängelsen, Nu har jag i och för sig, och som tur är, inte sett insidan, men vad jag fick höra efter att först ha väntat en timma på att han fick snacka med henne i ett sånt där klassiskt bås och sedan väntat ytterligare en halvtimma på att han skulle snacka klart, var att andra kvinnor hade hotat henne, försökt slå henne, etcetera. Hon hade även gråtit när hon snackat med Goci. Efter drog vi tillbaka till South Beach, och Goci tyckte att vi skulle dra och käka. Så vi drog till ett sushiställe och han bjöd mig på vad jag än ville ha. Därefter fick jag tillbaka mina pengar, som jag varit ganska hård med att jag ville få tillbaka. Det var trots allt väldigt nära att jag inte lånade ut pengarna och vem kan klandra mig, jag kände ju honom inte, knappt snackat med honom ens! Sen så körde jag honom hem och hängde med honom till hans lägenhet som han delar med ett par andra snubbar. En av hans rumskamrater var hemma och hade snart en hel radda med gäster hemma som skulle ut och festa. Efter ett glas vodka utblandat med något annat okänt ur ett champangeglas och nån timmas TV-tittande så tackade jag för mig och sa god natt. Klockan var 12 och det var definitivt dags att gå och lägga sig. Jag hade ju jobb att gå till på morgonen.