Som hemma fast annorlunda

Ni får ursäkta mig att jag varit så extremt dålig på att skriva, speciellt med tanke på att jag utlovande många spännande inlägg (fast jag hade inte tänkt o bryta löftet förståss). Man kan lugnt påstå att det varit fullt upp, och då menar jag verkligen fullt upp... bokstavligen talat...

I am back! Mer ensam än någonsin i min lilla, men ack så mycket trevliga, lägenhet. Sommaren har varit full av besök och äventyr, men innan jag börjar berätta om några av de lite mer, ur min synvinkel, intressanta händelserna så måste jag först rekommendera om de tre senaste veckornas galna upptåg, antagligen de mest intensiva under sommarn, som ni kan läsa om hos min käre kollega Sensuella Isabella. Bland godbitarna kan jag avslöja att vi sköt oss upp över 100 meter i luften i en slangbella i Orlando, där jag för övrigt dagen därpå blev oerhört besviken på att inte Disneyland kunde erbjuda ett Ankeborg att vandra runt i. Jag kan också rekommendera ett visst "socialt" experiment som vi testade nere i Key West som slutade i blandade framgångar.

Nog om detta och över till äventyren! När jag kom hit så insåg jag ganska snabbt att bil är det som gäller i det här landet. Efter en månad köpte jag mig en bil av en finsk nätt blondin som precis hade avslutat sitt internship och var genast överlycklig över mitt köp. Rekommendationerna i denna latinostat Florida var att undvika att bli blåst av någon, det vill säga det var antagligen ett ganska bra köp jag gjorde. Så, vad var det då jag köpte mig för bil? Mjeo, efter mycket förhandlingar och en smått sur liten finsk blondin så bestämde vi oss för en köpeskilling på 2300 dollar. Jag hade dock inte tillgång till denna summa pengar, jag ville gärna undvika att växla för mycket på grund av den horibla växlingskursen, så vi bestämde oss för att jag kunde betala ett par månader senare.

Jag snålade glatt ihop till min nya bil och till slut så kunde jag betala den. Nästan i alla fall. Det har visat sig att, på grund av lite tekniska bankproblem, hon fortfarande inte har fått de sista 150 dollarna, men jag tycker faktiskt inte jättesynd om henne.

En röd Hyundai Accent, 2-dörrars utan några större yttre eller inre defekter. Åtminstone inte inne i kupén. Medan förhandlingarna pågick så framkom det att motorlampan lyste, men "det är ingen fara, det har den gjort det senaste året och på verkstaden säger dom att det är fel på lampan"... Förutom det så var det också sagt att bromsarna läcker så man behöver fylla på bromsolja sisådär en gång i månaden.

So far so good kan man tycka, i alla fall gjorde jag det. Efter några glada månaders körning med min nya röda glänsande bil med Ferrari-stickers påsatta (jag behövde inte betala extra!) så kom ett gäng familjemedlemmar på besök och vips så var det slut på bilfriden. Först så började bromslamporna att lysa oavsett om bilen var avstängd eller inte. Efter mycket slitande den dagen när batteriet laddat ur sig under natten innan kom jag fram till den briljanta lösningen att man bara kunde koppla ur batteriet varje gång man lämnade bilen. So far so good...

Naturligtvis ville min kära familj låna bilen medan jag jobbade och slet ihop till pengarna som bekostat den. Efter en dagsutflykt skulle de komma och hämta mig på jobbet. Tyvärr så kom de inte förrän två timmar för sent. Lagom tills jag hunnit gå till gymmet och ställt mig på löpbandet, efter att ha gett upp allt väntande och ringande, så ringer det och en glad bror säger att han är här för att hämta mig. Det var ju bra tajming. Jag gick ut och snackade med dom lite granna och berättade att dom nu faktiskt fick komma tillbaka lite senare efter jag var klar med mitt gympass. När jag kommit tillbaka in till gymmet och precis hunnit ställa mig på löpbandet igen så ringer det. "Mjeo, det är så här att vi får inte igång bilen". Pust. Det visar sig att kopplingen tackat för sig, helt. Bärgningsbil, 100 dollar, reparation av koppling, baklampan som lös oavsett, byte av motorkåpa (som tydligen behövdes), nya framdäck (dom var tydligen olagligt slitna) samt byte av broms för att fixa läckaget, 700 dollar.

Jo just det ja, jag glömde ju att nämna att bensintanken är i mindre gott skick. Man kan bara tanka några deciliter bensin i taget. Slangen säger stopp på samma sätt som om tanken är full, vilket den naturligtvis inte är.

Resultatet efter reparationen och skicket på bilen i dagsläget: Motorlampan lyser glatt varenda gång som jag lyckas starta bilen, det verkar som om bränsletillförseln till motorn är lite trög, så man får försöka några gånger, bromsoljan läcker som aldrig förr och jag har en bromssträcka på 70 meter i 70 i optimalt väder. Bromssträckan har även testats i regnigt väder i höga hastigheter. Till exempel så tog det tvärstopp på motorvägen häromhelgen, vilket jag som tur var såg några hundra meter innan det hände, och det kändes som om bilen hade bättre vallning än mina skidor. Vi satt och var skitskrajja för att ränna rätt in i baken på bilen som nästan var en halv kilometer framför...

I allt elände så har jag dock väldigt många goda minnen med bilen och min bilkörning i Florida so far. Jag har lyckats med en 180 på en motorvägsavfart (då var vi inte heller helt kaxiga...), fått tvärnita mer gånger än jag kan komma ihåg och glidit långa sträckor med både hjärtat i halsgroppen och mer rök från mina däck runt om bilen än en mindre skogsbrand. Och trots detta så har jag en endast rullat in i en annan bil som inte ens orkade ta mitt nummer. Anledningen var väl inte helt otippat att jag försökte GPSa, äta, sova och se på kamerabilder samtidigt som alla som åkt bil med mig på lite längre sträckor vet att jag är så bra på!

Jag har även orsakat en krock, fast det var faktiskt inte med gamla bettan, utan med en hyrbil med för bra bromsar ;) Jag fick tvärnita på motorvägen som så många andra gånger på grund av att framförvarande bil stod still. Dock så hade jag inte samma marginaler den här gången, och det hade definitivt inte bilarna bakom mig. Pang, tjoff, boom. En efter en skaffade sig de en intryckt kofångare. Själv körde jag vidare glad över att jag sluppit allt strul, speciellt eftersom det var en hyrbil. Förhoppnigsvis så lärde dom sig att 20 meter inte är att hålla avstånd, även ifall alla andra i Florida tror det.

Så här i efterhand, när jag har lyckats ha så mycket strul med min kära Ferrari, kan man ju fråga sig varför den nätta finska blondinen blev så sur när jag försökte pruta ner till 2000 dollar istället för 2500 som hon först sa. Hon pratade inte med mig på över en vecka, och då brukade vi luncha varje dag innan dess...